Tidningsartikel ”Stenröjning med moderna maskiner” från den 18 augusti 1949.

Den uppmaning, Statens maskinprovningar utsänt till representanter för myndigheter, hushållningssällskap m.fl. i södra Sverige för att övervara en demonstration i tisdags i Allbo av stenröjningsvagnar m.m., hade hörsammats i stor utsträckning. Där fanns skåningar, blekingar, smålänningar, öst- och västgötar, vilka med största intresse tog del av vad som förehades och fick erfara, att man numera mycket lätt kan göra stenbunden mark stenfri.

Samlingen skedde å biograf Centrum i Alvesta, där direktör H. A:son Moberg gav en resumé av de vid stenröjningsundersökningarna vunna erfarenheterna.
Tal. framhöll, att stenröjningen numera blivit allmän, och här i sydöstra Sverige har frågan tillspetsats. Flykten från landsbygden har gjort, att maskinell kraft måste ersätta den manuella.

I fortsättningen framhölls, att maskinprovningarna utförts systematiskt för att få utrönt de lämpligaste typerna. Initiativet till att Statens maskinprovningar fick hand om dessa maskiner utgick från Blekinge läns hushållningssällskap och dess undersökningar påbörjades sommaren 1947. Tal. hälsade också särskilt landshövdingen över Blekinge län välkommen. Tal. framhöll, vad de praktiska jordbrukarna åstadkommit på stenröjningens område, och vad som nu maskinerna mäktar åstadkomma. Röjning i åkerjord bör ej förväxlas med nyodling, sade tal. Stenarnas förekomst i Östergötland, Blekinge, Skåne och Småland är också olika.

Allt går numera ut på att ersätta människokraften med motorkraft. Borrningen för hand är ett tråkigt arbete, varför man infört motoriserad sådan. Detta är dock blott ett halvt steg. Det gäller även att lyfta upp och bortföra stenarna med motorkraft och det problemet har nu lösts effektivt.
I fortsättningen lämnades redogörelse för olika metoder för borrning, röjning och bortforsling. Motorborrningen kräver inte större aggregat utan sådana, som är lätthanterliga och lättransportabla. Motorborrning för med sig låga driftkostnader. När det gäller mera omfattande arbeten eller då röjning m.m. av större områden äger rum, är tryckluftborrning att föredra.

Tal. kom så in på ämnet stenröjningsvagnar och framhöll, att dessa skall vara så beskaffade, att de utgör ett gott verktyg vid bortforslingen. vagnen skall ha en god lyftningsförmåga, men den bör också vara utrustad med ett ordentligt tilltaget lastflak. Avlastningen spelar också en viktig roll, varför vagnen måste vara så konstruerad, att man lätt kan avlägga stenen i högar så att den inte belamrar den intilliggande jorden.
När det gäller bortforsling av större stenar från åkern, måste man skjuta sönder dessa, vilket bäst sker genom användandet av krut, vilket innebär den fördelen, att stenen klyves, varefter borttransporteringen försiggår med lätthet.

De hål, som uppstår efter den bortförda stenen, igenfylles av en för ändamålet konstruerad motordriven skopa.

Tal. redogjorde sedan speciellt för borrningen: motorborrning och tryckluftsborrning, där en motor driver en kompressor, vilken i sin tur driver borren. Motorborren kräver ej större aggregat utan att man med detta kan fgå från sten till sten. Hos motorborren blir dock slitaget större, men då det gäller större områden eller då dylik borrning utföres på entreprenad, är tryckluftsdrivna att föredra. Tal. redogjorde sedan för de olika slag av borrmaskiner, såsom kompressor, monterad på kärra, som skjutes framför traktorn.

Vidare redogjorde tal. för bandtraktorn, som användes vid borttransportering av stenar, lastning av stenar, lastning av sten på släp, tömning från lastvagn m.m.

Det med stort intresse mottagna anförandet som var rikt på lärdomar och gav en god bild av de olika verktygen, mottogs med stort bifall.
Härefter ställdes färden i bussar och bilar till hemmansägaren Sven Göranssons gård i Vegby, Moheda, där för kort tid sedan stenröjning verkställts och där rika skördar nu vittna om odlareflit. Den rikliga förekomsten av sten där är nu ett minne blott.

Sedan bar det iväg till Dansjö gård, där ett fält av major Ragnar Aaby-Ericsson ställts till förfogande i och för demonstration.

Direktör Moberg lämnade först en allmän översikt av de olika vagnarnas och övriga redskaps arbetssätt, varefter demonstrationen sattes igång.
Här fick man se stenbumlingarna lyftas upp ur sina sekelgamla hålor på ett synnerligen lättvindigt sätt. Stenarna hade förut blivit borrade, varefter en lyftögla fastkilades i borrhålet. I öglan sattes kroken från stenröjningsvagnen in. När detta var gjort, och när man förvissat sig om, att allt var som det skulle vara, sattes motorn med tillhörande hissverktyg igång. Stenen lyftes – dock inte utan motstånd – från sin djupa håla, kom upp behändigt på lastflaket samt bortforslades till avsides liggande plats, där den inte längre utgör något hinder för de moderna skörderedskapen.

För att utröna dels stenens tyngd, dels vilken kraft, som åtgår för att få den från sitt halvt dolda läge, hade en hydraulisk våg insatts mellan öglan i stenen och lyftkroken. Det befanns vid denna arrangerade provning, att stenen vägde 4,2 ton, och att lyftkraften i dragningen var 4,9 ton.
Det tomma hålet fylldes sedan snabbt av en schaktvagn. Denna är dock ännu ej officiellt provad.
Stort intresse tilldrog sig en bandtraktor, som ”odlade” jorden och bortförde stenen.

De olika faserna av demonstrationen väckte allmänt stort intresse och det var många av de närvarande, som erinrade sig hur det var förr, då allt dylikt tungt arbete fick utföras med handkraft och borttransporterades av dragare. En gammal ”stenjätte” stod där också för att markera skillnaden, men denna tycktes av minerna hos de närbvarande att döma väcka ett medlidsamt leende. Den torde av allt att döma ha tjänat ut.

Tillbaka till artikeln om min morfar Vincent Andersson och Stenröjningsvagnen.

Stenröjningsvagn, Vincent Andersson

By Daniel  -      

---