Med tanke på miljö, hälsa och RoHS-direktiv, använder vi blyfritt tenn när vi bygger vår elektronik t.ex. besöksräknare, kassalarm och annat. Har testat ett antal olika kvalisorter och hittat en vinnare som vi tycker fungerar klart bäst.

Har i många år arbetat med ett lödtenn blandat med bly (Sn60 / Pb40) som varit helt oslagbart när det gäller färdigt resultat och smidighet att arbeta med. Nackdelen med bly i lödtenn är att man som användare exponeras vilket kan leda till skador på nervsystemet vilket ju varit känt länge. Inom Europeiska unionen finns ett förbud, det så kallade RoHS-direktivet (Restriction of Hazardous Substances), mot att använda bland annat bly på grund av dess giftighet. Det är därför förbjudet att i nyproduktion eller professionell reparation använda lödtenn som innehåller bly. Det blyade tennet får dock fortfarande säljas och användas för privat bruk. Detta innebär i praktiken att all lödning med lödtenn innehållande bly idag håller på att fasas ut och ersättas med blyfria alternativ.

Bly används i lödtenn för att få en lägre smältpunkt. Traditionellt lödtenn består av cirka 60 % tenn och 40 % bly, med en smälttemperatur på 183–188 °C. I lödtenn som uppfyller RoHS-direktiven har andelen tenn ökat till cirka 96,5 %. Övriga ämnen är silver, 3 %, och koppar, 0,5 %. Avsaknaden av bly har medfört att smälttemperaturen har ökat till ca 217 °C, vilket har orsakat vissa problem för elektroniktillverkare.

Många lödtenn innehåller dessutom små kanaler fyllda med flussmedel. Metaller oxiderar när de kommer i kontakt med syre och flussmedlet är en kemikalie som avlägsnar oxider samtidigt som den hindrar återoxidation. När flussmedlet värms upp flyter det ut på metallytan och tränger in i porerna.

Med tanke på priset på en rulle tenn och att arbetsförhållandena inte är de bästa för de stackars arbetare som behöver gräva fram råvaran ur marken är detta inlägg mitt sätt att få andra att inte hamna snett i djungeln av utbud. När jag kontaktade leverantören för att höra vilket blyfritt tenn de rekommenderar kunde de inte hjälpa mig utan jag var tvungen köpa hem ett antal rullar och pröva mig fram innan jag till slut hittade en blandning som jag blev nöjd med både när det gäller hur tennet flyter ut, smältpunkt, blankhet och styrka samt hur lättarbetat det är.

Det är bra att ha ett par olika tjocklekar beroende på hur grova grejer man skall löda. Jag tycker att 0,7 mm är optimalt för att löda komponenter på kretskort och kanske 1,2 mm för att förtenna kablage.

För att inte lödröken som bildas av flussmedlet skall leta sig in i näsan (vilket det alltid har en förmåga att göra) är en rökutsug ett bra hjälpmedel. Det räcker med att den står en bit ifrån, bara man får ett svagt sug bort från ansiktet så känner man inte av röken. Hälsomässigt hade väl det bästa varit att ha ett utsug ut från rummet men en fläkt är bättre än inget.

Vinnaren är en blandning från Multicore Sn96.5/Ag3/Cu0.5 500 g 0.7 mm, M97SC30907-500 som smälter vid 217 grader.

Testade också en rulle från Stannol Sn99/Cu1 500 g 0.7 mm men den hade för hög smältpunkt på 227 grader och var svår att arbeta med. Fick inte till några snygga lödningar och de blev också matta och trista.

Började med en rulle från SparkFun men blev inte kompis med den. Också något för tjock för min smak. 96.35% Sn (Tenn), 3.0% Ag (Silver), 0.5% Cu (Koppar), 0.15% Sb (Antimony).

Från vänster till höger: Vinnartennet från Multicore, blytenn 60/40, blyfritt Stannol Sn99,3 Cu 0,7, 0,7 mm, blyfritt SparkFun 0,8 mm. Det är ingen jätteskillnad på slutresultatet på dessa lödningar men man märker större skillnad under arbetet med hur lätt tennet flyter ut, fäster mot materialet, mängden flussmedel, rökutveckling, hur lättsmält det är o.s.v.

By Daniel  -