Denna artikel är i huvudsak en hyllning till min morfar Vincent Andersson 1919-1991. Han var konstruktör och uppfinnare och min bästa vän när jag var liten. Men artikeln handlar också om en svunnen tid när man använde stenröjningsvagnar för att få bort stora stenar från åkrarna.

Min kära morfar Vincent Andersson var konstruktör och uppfinnare. Han konstruerade och byggde stenröjningsvagnar, flytgödselpumpar, varmluftskaminer, vattenkraftverk, vindkraftverk och uppfann Stocksaxen som han fick pris för på Elmiamässan från f.d. stadsminister Tage Erlander! Om morfar fortfarande hade levt skulle han fyllt 100 år i år.

I verkstaden fanns en gigantisk svarv, en tryckluftskompressor och en metallsåg som arbetade sig igenom metallstyckena likt ett gammalt ånglok med en slags vitaktig kylvätska. Längst ut på arbetsbänken låg en stor vinkelslip som knappt gick att marklyfta. Där fanns en pelarborrmaskin och ett rör på golvet som användes när man skar ut hål i metallstyckena med en gaslåga. Och allt som svetsades gjordes med en grov pinnsvets som lät som ett jetplan när man satte igång den. Jag kan fortfarande känna pirret i magen bara av att tänka på när jag som liten klättrade upp för den branta trappan till vinden i hans verkstad för att i det dunkla ljuset från fönstret som var täckt av spindelnät, utforska och plocka i alla möjliga saker som blivit över genom tiderna; skruvar, muttrar, kugghjul, gamla veteranfordonslampor, en motorcykelsadel och oljiga växellådor.

När jag fyllde 40 fick jag en present av min familj, att åka ner till Berte Museum som ligger precis vid E6an avfarten mot Slöinge. Där står nämligen en Stenröjningsvagn som min morfar byggt; den sk. Virestadsvagnen. Min morfar Vincent och mormor Signe bodde i Östra Välje i Virestad, därav namnet Virestadsvagnen.

Stenbrytning

Otaliga arbetstimmar och tungt kroppsarbete har lagts ner under 50- och 60-talet när åkrarna röjdes från sten. Kvar finns stora stenrösen och murar som minner om det hårda arbetet. Min morfar konstruerade stenvagnar och försörjde sig under dessa år både på att sälja dessa och att hjälpa bönderna att röja fälten fria från sten. Han tog också patent på sin stenröjningsvagn.

Så här bröt man sten

Följande är hämtat ur boken ”Stenen-följeslagaren” Årsbok för Hyltén-Cavalliusföreningen. 1979-80.

Den stora stenröjningstiden 1945-1955

Med början omkring 1945 utvecklades ny effektivare maskinell senröjningsmetodik. Med borrmaskin upptogs ett c:a. 10 cm djupt hål i varje block. I hålet fastkilades en smidd konisk dubb med tillhörande ögla. Stenvagnen med via mekanisk kraftöverföring motodrivet spel kördes intill blocket, varefter krokning, lyftning och lastning kunde ske. Stenar och block transporterades till fältkanten där lasset tippades eller där enskilda block ånyo krokades för placering på höjden. Spår efter stenvagnens verksamhet är ännu synbara i form av oordnade stora blockanhopningar längst fältkanterna. Arbetslaget bestod av 3-4 man – borrare 1-2 dubbare och vagnförare.

Borrarna kunde vanligtvis hålla minst 2 vagnar sysselsatta. Som mest var det ett 70-tal stenvagnar verksamma inom länen (Kronoberg). Några av dem – bland andra Billarps-, Kartorp- och Virestadvagnarna – fick som konstruktion användning och uppskattning inom hela landet. Med beskrivning, utrustning och metodik rådde man på block som vägde upp mot 5-6 ton. Uppskattningsvis torde inom länet omkring 3 miljoner kubikmeter block ha röjts under tiden 1945-1955. Prestationen är aktningsvärd.

Det kan nämnas att Cheopspyramiden består av 2.5 miljoner kubikmeter.

Statens Maskinprovningar

1949 lät Statens Maskinprovningar göra en tidsstudie vilken typ av röjning som lönade sig mest: Traktor med lyftanordning på vagn, stenröjningvagn med fast lyftanordning eller stenröjningsvagn med löpvagn. I studien redogjordes för 12 stycken stenröjningsvagnar av olika fabrikat. Samtidigt provades lyfthjälpmedel, tryckluftsborrmaskiner och kompressorer. På sid 11 står att läsa

Virestadsvagnen

Virestadsvagnen är konstruerad av Vincent Andersson, Välje, Virestad. Den är byggd på ett lastbilsunderrede och drives av en Volvo lastbilsmotor. Den uppbäres av ett par 8.25-20 framhjul och ett par 9.00-20 bakhjul (tvillinghjul). Hjulbasen är 265 cm. Lastunderlaget är tippbart och består av tippvagnsräls med en påsvetsad 5 mm tjock plåt. Det sluttar svagt bakåt. Längden är 175 cm, bredden 160 cm och höjden över marken 95 cm.
Löpbanan består av en 450 cm lång och 20 cm hög I-balk, som är upphängd i ett stativ av U-balkar NP 14. Den är försedd med två stöttor. Avståndet mellan balk och lastunderlag är 225 cm.

Kraftöverföringen till hisspelet. För reglering av remspänningen är axel a förskjutbar framåt-bakåt. Vid b finns en räffelkoppling.

Berte Museum

På väg hem från besöksräknarinstallationen i Laholm stannade jag åter till på museet. Denna gång hängde en skrift vid förarplatsen från Tändkulans Vänner nr 17 mars 1998. I denna hittade jag bilder på olika stenvagnar och en text om Virestadsvagnen.

Virestadsvagnen
Vincent Andersson var en mycket framsynt och skicklig uppfinnare och konstruktör och han var mycket tidigt klar över hur en stenvagn skulle användas och konstrueras. Den skulle vara byggd på en lastbil med lastutrymme och kunna stapla sten. Den första ansågs som en enorm krigsmaskin med 5-10 år senare visste alla hur en stenbil skulle se ut. Jag har en orenoverad Virestadsbil i min samling.

Han konstruerade även sågverksmaskiner och skärande pumpar för industri m.m. Jag kände honom väl och vi samarbetade under 1960-talet med skärande gödselpumpar. Han gjorde Vincenta gödselpump som tillverkades i Vibergs i Ranstad. När jag för ett år sedan kom genom Virestad gick jag in på kyrkogården och gjorde en bugning vid hans grav.

Jag blev så berörd av denna text och beslöt mig följa upp om det fanns mer information. Jag började med att kontakta Nils-Eric Sjöstrand som är ordförande i Tändkulans Vänner. Han berättade att det var Ingmar Oredsson som träffat min morfar och skrivit texten. Ingmar var mycket om sig och kring sig och bl.a. ledamot i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Jag beställde ett par böcker från Nils-Eric, nr 16 och 17, som innehåller information om stenvagnar. Efter lite sökande hittade jag fram till Ingmars son Hans som bekräftade att det funnits en Virestadsvagn i samlingarna men att den tyvärr nu är borta.

Letade mig vidare och fann att Gert, Ragnar och Gösta byggt ett antal stenvagnar och försörjt sig på stenröjning. Spår av detta finns fortfarande kvar i Sundraby Lycke. Fick tag på Gerts son Tommy som berättade hur stenröjningen gick till eftersom han själv hade hjälpt sin far när han var yngre. Man var ofta tre st; en som körde stenvagnen, en som borrade (Atlas Copco lufttrycksborr) och kanske sprängde och en som kilade fast öglan i stenen som man fäste vinschen i för att dra upp stenen. Pinnen på öglan var formad åt ”fel håll”, alltså grövre i botten än närmst öglan. Man förde ner den i hålet och bankade fast en kil som låste fast öglan i hålet. När stenen var uppe var det bara att slå bort kilen och lossa öglan.

Tommy hänvisade vidare till dokumentärfilmaren Torsten Niklasson. Ringde honom och han berättade om dokumentären ”Från häst till GPS” som sträcker sig med filmmaterial från 1962 till 2017 med de självkörande traktorernas intåg. Jag beställde en film för att för första gången på riktigt få se hur stenröjningen gick till! Jag har fått lov att publicera ett klipp från filmen här! Är du intresserad av att köpa hela filmen (102 minuter), kontakta Torsten.

Senare hittade jag också denna film med Lönnebergavagnen.

Och här är en Virestadsvagn som fortfarande fungerar! Den visas årligen på Torpa Nostalgidag i augusti! (Det hände något med den iår 2019 så kolla först med dem om den kommer köras nästa år om du är intresserad att se den i drift!)

Och här är ytterligare en film med en Scania-Vabis 335 15.

Vidare har jag pratat med Kalle på Vegbybolsgård som nämns i denna artikel. Kalle är son till Sven Göransson och var 12 år när morfar körde sten på gården. Än idag vittnar otroliga stenrösen om arbetet som genomfördes under ett par tre fyra år. Idag körs det traktorrace på dessa marker med hela 4.000 besökare på förra årets event!

Annons

Jag hittade ett par artiklar hos mamma som morfar måste ha sparat. Den här annonsen från februari 1950 är ju helt underbar! Och tänk när telefonerna var så ovanliga så det räckte med tvåsiffriga nummer!

Galleri

Tidningsartiklar och publikationer

Lite fakta

Om jag förstår det rätt använde man ofta uttjänta lastbilar från krigsmaterialverket och byggde om dessa till stenröjningsvagnar eller stenbrytare.
Sammanfattar sammanfattningen ur skriften Tändkulans Vänner nr 17 mars 1998 samt mina telefonintervjuer och sparade artiklar.

• Varje sten tog ca 3-10 minuter att bärga. Det var inte ovanligt att mellan 100 till 800 stenar röjdes per hektar. Röjning med bandtraktor var tiden per sten kortare men antalet hektar borttagna stenar större, ofta 200 – 1000. Kostnaderna för stenröjning var med de taxor som tillämpades, räknat per sten något lägre med bandtraktor än med stenröjningsvagnar. Räknat per hektar blir förhållandet det omvända.
• Kostnaderna för röjning med vagn var mellan 200 och 1.500 kr per hektar. Medelvärde ca 500. För bandtraktorer var kostnaden mellan 400 och 2.000 kr, medelvärde ca 900 kr.
• Kostnaderna för planering och jordfyllning efter röjningen har varierat starkt. I regel lägre efter röjning med bandtraktor ca 130 kr och med vagn ca 270 kr.
• Nils-Eric berättade att man ofta använde massor från dikesrensning till att fylla hålen med. Staten betalade mellan 50 och 100 kr per stenhål, men man fick själv fylla igen dem. Ibland lade man mindre stenar i botten eller sprängde de stora och lade på matjord. En stenvagn kunde dra upp en sten på hela 20 ton!
• Man kunde arbeta med stenröjningsvagn ca 7-8 månader per år beroende på temperatur och hur tillgänglig marken var i form av vegetation
• Maskinerna byggdes utan att ha granskats utifrån skyddshänseende. Mångfalden och uppfinningsrikedomen var stor i denna stenröjningsrusch. Varken maskinprovningar, konsulenter, rådgivare eller de aktiva stenröjarna kunde överblicka allt som gjordes och provades
• Stenbrytningsepoken tog slut under 1960-70-talet och ersattes med ny teknik. Många av de åkrar som stenröjdes under denna tid har planterats med skog och upplagen ligger bortglömda inne i skogarna
• Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse (1954:617) angående klassificeringen av så kallade stenröjningsvagnar från 1954 fick stenvagnen inte vara bredare än 2,6 meter och inte färdas fortare än 30 km/h. Jag har svårt att tro att man växlade ner lastbilarna då man ju oftast strippade en vanlig lastbil och byggde om den till en stenvagn, men reglerna var tydligen sådana, troligen då konstruktionen ändrades och inte typomklassades. Man fick inte heller använda fordonet annat än till stenröjning, alltså inte skjutsa barnen till skolan såvida man inte var på väg till eller från arbetsfältet. Ungefär liknande regler som idag gäller för en obesiktigad bil som man ju får framföra till och från verkstad samt till besiktningen. Klassificeringen upphävdes 1993 då man kanske upptäckte att stenvagnen inte var ett så vanligt inslag i fordonsflottan längre

Fler trådar

Fler trådar att dra i:

• Jag har kontakt med Möckeln och hoppas de kan få fram mer information om den grävmaskin morfar lät tillverka där han ersatte vajer med pneumatik. På den tiden var det ingen som trodde det skulle fungera. Idag använder i stort sätt alla grävmaskiner pneumatik.
• Jag letar efter mer bildmaterial från prisutdelningen med Tage Erlander för det pris morfar fick för sin uppfinning Stocksax på Elmiautställningen 1964
• Har kontaktat JTI ang den bild som finns på Flickr. Jag misstänker nämligen denna bild skulle kunna kopplas ihop med den artikel jag hittat från den 18 augusti 1949 där Statens maskinprovningar anordnat en dag med landshövding Fahlenius, Blekinge och direktör Haraldson A:son Moberg i ett sällskap om ca 200 personer inspekterade olika stenröjningsvagnar och deras effektivitet på fältet
• Jag hittade artikel om Tage Ohlsson som också kört stenvagn och som precis fyllt 100 år. Det betyder att han är född samma år som min morfar! Tänk om de träffats och jobbat ihop? Men nej, han verkade mer österut åt Kalmar/Blekinge. Tage var smed och har byggt 2 vagnar. Han kallade dem bara kort och gott Stenvagnar men med lite fantasi kan man kalla dem Skruvemålavagnen eftersom det var där han verkade. Pratat både med Tage och hans söner Pelle och Torbjörn som berättar att vagnarna byggdes från delar från general Rommel och tyska kriget i Norra Afrika. Det var en skrothandlare i Blekinge som köpte skrot och på den vägen hamnade fordonen i Sverige. De var fyrhjulsdrivna och svårkörda; ungefär som en traktor utan servo. Man var 3 personer; en som körde och skötte mekaniken, en som borrade och en som satte fast dobbarna, slog i kilen, fällde ut stödbenen. Det sista skötte sönerna Pelle och Torbjörn. Tage var smed och gjorde sina egna dobbar. Man borrade hål i stenen någon decimeter med en Atlas Copco tryckluftsborr (som drevs av en lastbilsmotor) och satte i dobben. Sedan slog man ner en liten kil. Sedan kunde man lyfta flera ton vilket är obegripligt egentligen. När stenen var uppe knackade man till kilen och kunde återanvända dobben.
  Torbjörn minns att de var i Hultsfred en gång där de såg en annan stenvagn som inte alls var lika byggd som deras. Kan ha varit Lönnebergavagnen.
  ”Skruvemålavagnen” står någonstans ute i skogen i närheten av Tåryd, ett par mil utanför Kalmar.

Andra stenröjningsvagnar

De flesta bilderna är hämtade från den text och artikel Ingmar Oredsson skrivit och publicerat i Tändkulans Vänner nr 17 mars 1998 samt nr 16 1997. Publicerade här med tillstånd från Nils-Eric Sjöstrand.

En översikt över morfars maskiner, uppfinningar och konstruktioner

• Vincents första framgång blev en stenröjningsmaskin, den sk. Virestadsvagnen som han byggde första exemplaret av redan 1942. Den maskinen resulterade i hans första patent 1949. Maskinen såldes bl.a. till Finland. Morfar arbetade med stenbrytning i 25 år
• Vintertid, när det var tjäle i marken, byggde morfar skogskranar för traktormontering
• Morfar var tidigt ute att sätta hydraulik på grävmaskiner. Ingen trodde det skulle fungera. Nu byggs alla grävmaskiner med hydraulik! Den byggdes vid Möckelns hissfabrik
• Morfar uppfann en helt ny stocksax som gav honom stor uppmärksamhet på Elmiautställningen 1964. Att han fick mottaga priset av statsminister Tage Erlander för sin uppfinning
• Patent på en Gödselpump med skärande pumphus som kunde hantera även om det kom in halm eller snören i pumphuset. Tillverkades först av Osby Pumpindustri och sedan av Nybergs i Möllekulla som idag har en helt annan verksamhet
• Vattenkraftverk i dammen på tomten
• Ett annat företag byggde morfars traktordrivna pumpar
• I samband med oljekrisen 1973 konstruerade morfar en vedsnål varmluftskamin med självcirkulation både för inbyggnad och fristående. Här är ett av patenten på morfars vedspis
• Ett vindkraftverk som snurrade även vid mycket lite vind

Fler artiklar i ämnet

Odensjö
Gammalstorp
Region Värmland, Värmlandsarkiv
Odensvi
Mjönäs rör och smide
Röjalätt
Odensvi
Västergötlands museum
Södermöre Hembygdsförening

Efterord

Jag hoppas min mormor och morfar har det bra där de är nu. Vi består ju alla av förkroppsligade elektriska impulser och ingen vet med säkerhet vad som händer när själen lämnat kroppen. Kanske blir man ett med universum och kan röra sig fritt mellan massa, rymd och tid. Kanske blir man sammanflätad med alla impulser och elektroner och att morfar därför, i detta nu, kan läsa det jag skrivit. Hoppas han känner sig stolt över det han åstadkommit i livet. För jag är iallafall oerhört stolt över min morfar.

Stenröjningsvagn, Vincent Andersson

By Daniel  -      

---